Ida & Fredriks bröllop

Hem  Förlovningen  Vigseln  Festen  Resan  Tips  Budget  Till Idas sida

 

Vi hade jobbat med förberedelser i flera månader och haft god hjälp av släkt och vänner så när det närmade sig vår helg var vi båda lugna som filbunkar. Vi hade bokat lokalen, Grödinge Bygdegård, och fått tag på en underbar kommunal vigselförrättare från Södertälje, Lotten Johansson, som skulle komma dit och förrätta vigseln på gräsmattan utanför bygdegården. Klänningen hade hängt i garderoben sedan hösten innan och mamma hade gjort de sista justeringarna. Alla kvinnliga släktingar verkade ha löst klädbekymren (fantastiskt vad bröllop kan övertyga vanligtvis sansade människor om att de inte har någonting att ta på sig!) och vi hade förberett maten så långt det gick. Ringarna var graverade, skorna ingådda och vi hade dansat brudvals i vardagsrummet flera kvällar i rad. Kort sagt, vi var redo.

Stina som var toastmaster tog sitt uppdrag på största allvar och hade ringt runt till alla för att höra om de skulle hålla tal, om de ville vara med på gemensam present med mera. När gästerna kom tog hon hand om dem, hälsade dem välkomna och var helt enkelt en klippa hela dagen. Över huvud taget hade vi enorm hjälp av våra föräldrar, både ekonomiskt och praktiskt, och inte minst av mina systrar Stina, Anna och Karin som fixade lekar, fejkade telegram, tipspromenad och annat som förgyllde dagen. Stort tack till dem alla!

På fredagen 14 juni åkte vi till bygdegården för att duka, fixa den sista maten och köra dit all dryck. Lokalen blev jättevacker med vita dukar på borden, gröna servetter och sånghäften, sommarblommor i vaser och ormbunksblad på väggarna. Placeringskorten i form av vita platta stenar med gästernas namn och en liten nyckelpiga alternativt ett par små ögon på som ena tärnan Åsa hjälpt mig knåpa ihop blev pricken över i:t vid dukningen. Vi ugnsbakade laxen och gjorde de sista förberedelserna med maten, resten skulle Fredrik och kökspersonalen (inhyrda kompisar) fixa på lördagen medan jag var hos frissan. När vi åkte hem till min syster Stina för att sova på fredagskvällen var vi fortfarande kolugna, vilket retade gallfeber på Åsa som hade haft ont i magen en vecka av nervositet. :) Men när det var dags att somna märkte jag att jag visst inte var så lugn som jag trodde, för när Fredrik slumrade sött låg jag vaken i flera timmar och vred mig.

Lördag morgon vaknade vi och åt frukost och Fredrik åkte till bygdegården för att ordna de sista detaljerna. Jag hade en fullspäckad dag framför mig. Först mötte jag Åsa och min andra tärna Cilla hos frisören som lockade och satte upp mitt hår och satte fast slöjan och tiaran. Vi fick lite underliga blickar från folk på stan när vi sedan begav oss till floristen för att hämta ut brudbuketten och Fredriks corsage, flanellskjorta och slöja är kanske en uppseendeväckande kombination... Brudbuketten var enormt vacker med solrosor och murgröna, men den var lindad med fel sorts band. Eftersom det är alla överspända brudars rätt att bli hispiga över sådant fixade floristen raskt till misstaget och vi tog med de nu perfekta blommorna hem till Stina där vi började den något mödosamma påklädnings- och sminkningsproceduren. Vid det laget var jag så nervös att jag började må illa. Tiden flög fram och snart kom Stinas man Broman med bilen och hämtade oss och så var vi på väg mot bygdegården. I bilen hann jag tänka mig alla möjliga scenarion, jag skulle svimma, kräkas, ramla omkull, gråta och snora högljutt, allt inför våra gäster. Men när jag klev ur bilen och mötte Fredrik rann nervositeten helt av mig igen. Han däremot som haft annat att tänka på hela dagen fick en liten spark i magen när han såg mig i full brudutstyrsel. Vi gick igenom vigseln en sista gång med Lotten och sedan gick alla utom jag och Fredrik ner till de väntande gästerna som ställde upp sig vid den fond av trädstammar och björkris våra föräldrar byggt dagen innan. Fredrik och jag tog varandra i handen och gick ner mot våra kära och såg bara fotoblixtar och leenden var vi än tittade. Nu vet jag hur superkändisar känner sig när de är på väg till en premiär!

Vigselcermonin var vacker och lagom lång (kort). Lotten pratade om mig och Fredrik och om kärlek i allmänhet och Pernilla sjöng "vår" sång - "Bläck" av Garmarna. Vid det laget började både jag och Fredrik småsnyfta och när det var dags för själva vigselcermonin rann tårarna på oss båda. Vigda blev vi och när det var över blev vi dränkta i ett regn av ris och rosenblad. Vi kramade om alla och sedan drog en jazztrio igång och spelade medan gästerna gick tipspromenad med frågor som handlade om oss och drack bubbel och åt snittar och biscotti. Vi blev fotograferade en stund och sedan fick vi också tid att prata med gästerna innan det var dags för middagen.

Bläck
(musik:Trad./Brisland-Ferner, Text:Trad)

Ge mig hit lite bläck och en penna
Jag vill rekommendera ett brev
Du skall alltid få se och besinna
Att jag håller ingen kärare än dig

Förr skall hälleberget rämna så som is
Förr skall solen borttappa sitt sken
Förr skall skogen bli förvandlad till en duva
Innan jag dig min vän överger

Förr så spelade jag på guldtärning
Förr så spelade jag på klaver
I det samma så övergav mig sorgen
Jag skall aldrig borttappa dig mer

Förr skall hälleberget rämna så som is
Förr skall solen borttappa sitt sken
Förr skall skogen bli förvandlad till en duva
Innan jag dig min vän överger