Ida & Fredriks bröllop

Hem  Förlovningen  Vigseln  Festen  Resan  Tips  Budget  Till Idas sida

 

Vecka 32 år 2001 befann vi oss tillsammans med min syster Anna och hennes sambo Urban på medeltidsveckan i Visby. Vi hade då varit tillsammans i ungefär ett och ett halvt år, och Anna & Urban som är förlovade kom ibland med små hintar och undrade om det inte var dags för oss snart. Men eftersom vi inte ens bodde ihop (Fredrik hade en studentlägenhet på 18 kvadrat i Stockholm och jag en etta på 37 kvadrat i Södertälje - inget av alternativen stort nog för två tyckte vi) var vi rätt skeptiska till det.

Två viktiga komponenter som gör medeltidsveckan så trevlig är färsköl och gatuförsäljning. Medan vi njöt av ölet på Kapitelhusgården en eftermiddag stod vi och beundrade en vacker silverring hos en dansk silversmed. Fredrik blev så förtjust i den att han köpte den och medan han betalade såg vi även andra ringar som smeden sålde som vi båda föll för. De var platta och var stämplade runtom med "omnia vincit amor" d.v.s. "kärleken övervinner allt". Fredrik sade i förbigående att om jag någon gång ska förlova mig kan jag tänka mig en sådan ring, något som ingen av oss tog på något allvar.

Dagen innan vi skulle åka hem till Stockholm igen drack vi en hel del öl så vid kvällningen var vi rätt luriga allihop. Plötsligt stötte vi ihop med silversmeden som var på väg ut för festa och medan jag hjälpte henne snöra sitt klänningsliv kom vi igen att tänka på de vackra ringarna vi sett. Anna hade gått in på en restaurang för att pudra näsan och jag och Fredrik slog oss ner på trottoaren och väntade. Inspirerade av mötet med smeden började vi prata om förlovningar och till sist spände Fredrik ögonen i mig och sade "Du vågar aldrig!". Varpå jag kontrade med "Jo, jag vågar, men du vågar aldrig!" och det gick upp för oss båda att det gjorde vi visst och hux flux var vi förlovade! Vi bestämde oss för att köpa ringarna av smeden dagen efter och firade natten lång med bubbel som sig bör. Den bästa kommentaren stod Fredriks pappa Anders för när Fredrik ringde hem på natten för att berätta nyheten.
Fredrik: "Jag har förlovat mig!"
Anders: "[förvirrad tystnad] ...med vem då?"

När vi vaknade på morgonen med en brutal baksmälla ångrade vi bittert våra utsvävningar kvällen innan - men inte förlovningen! Vi var båda överens om att vi ville gifta oss inom ett år, så när vi kom hem började vi leta gemensam lägenhet på allvar och Fredrik flyttade in hos mig under tiden. Vi fick byta lägenheten mot en tvåa på Ekerö där vi flyttade in i december och eftersom vi konstaterat att det funkade bra att bo ihop och vi fortfarande ville gifta oss bestämde vi datum för vigseln: 15 juni 2002.