Ida > Om mig > Dagbok dagbok
Den som anser att folk som lägger ut detaljer om sitt liv på nätet som ingen annan kan ha någon användning av är patetiska kan ju trycka på "back"-knappen fortare än kvickt.
För här kommer det, så länge jag har lust och ork att skriva, bara rena oväsentligheter.

Till äldsta inlägget

08-03-02

Sist jag skrev något om hem och ungar så höll husbygget på som bäst och Simon var nyss fyllda två. Nu är det Alexander som just fyllt två och Simon har hunnit bli tre och ett halvt. Alexander är totalt bäng, han lever enligt "full ös"-principen. Allt görs med samma energi, oavsett om det gäller pussar, hopp, skutt, tävlingar med storebror eller tjurande. Han är ruskigt bra på alla de sakena. Det enda han inte brytt sig nämnvärt om hittills är att prata, förutom några enstaka ord som "bil", "mat", "blä", "bajs", "nej", "Skål!" och annat grundläggande en ung herre behöver kommunicera... Men han kommer förbluffande långt med gester och ljud, men behöver liksom inte fundera på vad han menar när han spänner ögonen i en och hytter med sitt lilla finger när man inte uppfört sig. Storebror har en hel del vilde i sig han med, men han varvar det med mer filosofiska stunder. Man kan ha helt fantastiska konversationer med Simon, särskilt innan han ska somna och tänker igenom den dag som gått. Han pendlar mellan ett sjutusan-humör där han slåss vilt och vrålar till att vara otroligt omtänksam och ta hand om såväl Alexander som oss föräldrar. Otroligt social är han och pratar med alla, och han har en skön självbild. Man hör ofta "Jag kan. Vad bra jag är!".

Vi har bott i vårt hus drygt ett år nu. De sista flyttkartongerna packade vi upp strax innan nyår... Man ska inte ha för bråttom. På utsidan återstår lite målning, carporten är nästan klar så när som på de sista obligatoriska 10 procenten som väl kommer att bli klara om vi bestämmer oss för att sälja kåken. Tomten är det värre med, där är det så mycket kvar att jag inte ens orkar tänka på det. Huspengarna är i alla fall tvärslut, så tack och lov behöver vi inte ta oss an så många fler trädgårdsprojekt den närmsta tiden. :-) Jag som alltid ville bo i hus när jag var liten (är lägenhetsbarn) kan som vuxen konstatera att visst är det skönt att kunna släppa ut ungarna på tomten - men i grund och botten är jag en lägenhetsmänniska. Betala sophämtning, klippa gräsmatta 372 gånger på en sommar, måla fasad, bygga stödmurar, noja över att värmeväxlaren ger ifrån sig konstiga ljud - är det verkligen vad man längtat efter? Fast ja, det ska erkännas, köra grävskopa var rätt ballt.

På jobbet har det hänt en del, SU och LHS har slagits ihop vilket innebär många nya ansikten. För min egen del har saker också förändrats, efter att ha jobbat i kundtjänst i nästan fyra år med en massa olika titlar - men i grund och botten samma jobb hela tiden, dvs ansvarig för helpdesken - har jag bytt team. Nu är jag teamledare för Utbildningsstöd, vilket är vi som håller på med de system som vänder sig främst mot lärare och forskare. Mest handlar det om Mondo, vilket är SU:s variant av Sakai. Teamlederiet är lite nytt jämfört med produktionsledare som det hette i gamla organisationen, och under teamledarutbildningen inträffade en liten incident som glatt mina systrar så till den milda grad att jag tänkte skriva ner den och glädja potentiella dagboksläsare också. Till bakgrunden hör att jag som yngst av en lång rad systrar alltid ärvt kläder av dem, även finare underkläder. Vad kan man säga - vi är jojobantare som är vana att växla upp och ner i storlekar, och märkesunderkläder vill man ju inte kasta bara för att de nu råkar sitta lite mindre bra. Och ok - jag är snål. Så själv har jag aldrig köpt så där tjusiga underbyxor som de jag fått ärva. Men för ett tag sedan tänkte jag att jag skulle slå på stort och faktiskt inhandla sprillans nya. Det visade sig att det enda sättet att få tag i sådana dyrgripar i Södertälje var att låta den lilla boutiquen undersöka om de kunde beställa hem dem, de fanns inte i deras orinarie sortiment. De lovade att återkomma till mig med besked.

Några dagar senare på jobbet pågick min utbildning för fullt, just den dagen höll vi på att öva oss på att hålla utvecklingssamtal. Så vi fick träna oss två och två på varandra, och jag satt mitt i ett samtal med en jämnårig manlig teamledarkollega när mobilen ringde. I vanlig ordning hade jag glömt att stänga av den. Så jag svarade och det var boutiquen som ville framföra att de kunde ta hem de trosor jag ville ha, och de undrade nu hur många par jag ville ha och i vilken färg. Jag försökte så diskret som möjligt och utan att låtsas om vad det handlade om få igenom beställningen, så jag klämde ur mig "2 par. Vita. Tack!", och så lade jag på. Min kollega tittade frågande på mig och jag kände mig så ofin som hade svarat i mobilen trots att vi var upptagna, så jag kände ett behov av att förklara mig - dock utan att gå in på detaljer. Jag bad om ursäkt för att jag inte stängt av telefonen, men att det var ett rätt viktigt samtal eftersom det var en liten boutique som ringde och jag behövde göra en beställning. Han såg inte alls imponerad ut, och jag kände ett tvingande behov av att ytterligare rättfärdiga mitt samtal och få honom att förstå att det inte alls hörde till min vana att beställa saker över telefon när jag satt i samtal med andra. Så istället för att bara hålla mun hör jag mig själv säga:
"Jo, det var alltså en en väldigt fin liten boutique, jag har beställt... "
...och här stannade tiden till medan min hjärna i panik försökte komma på något som skulle få honom att förstå att det var viktigt och ovanligt - dock utan att gå in på personliga detaljer som en lillasysters önskan att köpa egna märkestrosor istället för att ärva storasystrarnas (tro mig, så väl känner vi _inte_ varandra). Så det ord som kommer ur min mun är:
"...specialtrosor."
Mörker! Vad fan är 'specialtrosor'? Han stirrar på mig. Bilder av diverse mystiska underkläder dyker upp i min hjärna som för att illustrera vad tusan specialtrosor kan vara: grenlösa, ätbara, svart latex - you name it. Full av fasa över vad jag just sade, och över vilka märkliga tankar ett sådant ord kan sätta fart på, men ändå med sinnesnärvaro nog att inse att jag knappast gör saken bättre om jag börjar beskriva de fullt propra vita underbyxorna med rosor på fortsätter jag alltså min vältaliga svada:
"Ja, det är alltså... eh... specialtrosor."
Ridå.

Det som är jobbigt när man gjort bort sig på det där viset är ju att veta att det absolut inte gör saken bättre att ta upp det igen i efterhand. Troligtvis har han redan glömt det, och det är bara jag som tycker att det är jobbigt (hoppas jag). Om jag däremot försöker att ta upp det för att avdramatisera det är det samma sak som att tjata och påminna, och det vill jag ju inte. Så det är bara att acceptera att jag aldrig kommer att få förklara att jag inte alls någon slags suspekt specialtrose-fetischist. Och att jag varje gång jag ser honom kommer att få ett enda ord i huvdet. Specialtrosor.

Nästa inlägg

06-09-12

Jaha, är det en sådan dag idag... Klockan är 07:24 och hittills har ingenting gått bra. Jag ska till en specialist-optiker idag, har väntat en månad på att få tid där eftersom min ordinarie optiker inte kan begripa varför jag inte ser bra med mina nya glasögon. Det var viktigt att jag tog med mig mina gamla glasögon som jag ser bra med till specialisten så att han kunde jämföra, de glömde jag naturligtvis. Ska försöka ringa och se om det är någon vits att göra undersökningen ändå, men det finns risk för att jag får be om en ny tid med ytterligare en månads väntetid.

Jag gick och förbannade mig själv för min glömska på grund av det där med glasögonen medan jag gick genom skogen till jobbet, bara för att konstatera när jag kom fram att jag glömt passerkortet på skrivbordet när jag skyndade mig hem igår. Kollade på klockan, snart kvart i sju, då borde Stefan komma strax. Nehej, där står hans bil så han är redan här. Men hans nummer kan jag inte och han hör inte dörrklockan. Jaja, men hur lång tid kan det ta innan nästa morgonpigga person kommer och släpper in mig? Rätt svar: 37 minuter.

Väl insläppt styrde jag direkt mot pentryt för att värma mig med lite kaffe, men blev inte förvånad när mjölken var slut. Det kändes snarare rätt självklart vid det laget. Så fortfarande frusen kom jag till mitt skrivbord bara för att konstatera att passerkortet inte alls låg där. Någon som vill gissa om det låg längst ner i väskan ändå? Någon? Suck...!

Får man åka hem nu?

Nästa inlägg

06-08-08

Idag kom huset. Vårt hus alltså, som vi ska få flytta in i före jul om allt går som planerat. Det är ett berest hus minsann, det har åkt lastbil från Bromölla. Snabbt som tusan gick det för dem att resa det hela, på tre timmar var alltsammans avlastat och de flesta ytterväggar uppsatta. När vi kikade på det nu på kvällen var alla väggarna på plats, liksom taket som var klätt med spånskivor av något slag. Rätt otroligt faktiskt. Vi gick upp innan sju i morse hela familjen för att kolla in spektaklet, vi satte oss på första parkett i den blivande carporten och beskådade kranen, lastbilen, husdelarna, de flitiga byggjobbarna och allt annat runtikring. Med medhavt kaffe och bullar var det riktigt mysigt, den tidiga timmen till trots. Fredrik lär fortsätta rapportera om bygget på vår husbyggarsida, han är ju lite mer engagerad i det där än jag. Men det sägr jag bara, efter att ha insett hur mycket arbete och pengar en sketen carport innebär är jag så oändligt tacksam över att mannen min gav upp tanken på att bygga vårt hus själv. För annars hade vi defintivt inte haft någon kåk, och antagligen inget äktenskap heller.

Det jag egentligen tänkte skriva om var Simon, han överraskade mig och Fredrik rejält idag. Senaste veckan har han hållit på och lekt att han ringer till folk i sin leksaksmobil. Man brukar höra honom bluddra på:
- Farfar? Farfar? Hej, farfar! Ja... ja, ja. Roligt. Ja. Hejdå!
...och så vidare i den stilen. Han gör det rätt bra också, brukar anpassa vad han säger beroende på vem han leker att han pratar med. Det är på det hela rätt bedårande att lyssna på, roligast är tonfallen han använder som säger en hel del om hur han tycker att vi vuxna låter när vi pratar i telefon. Hursomhelst. Idag när Fredrik och Alexander badade (Alexander hade ätit och då behövs det badas) satt jag inne i badrummet med dem när jag hörde Simon "ringa" till någon. Han hade just dragit iväg med sin mobiltelefon så jag var inte förvånad och jag pratade med Fredrik om hur gulligt det är när han låtsaspratar sådär. Efter ett tag kom Simpan in till oss och sade "Kommer mormor". Jag spelade med ett tag - "Jaha, ska mormor komma hit? Sade hon det i telefonen?" - och han bekräftade att så var det. Men när han ville gå ut i hallen och öppna dörren talade jag om att nej, nu kunde vi sluta låtsas, mormor skulle ju inte komma på riktigt. Men eftersom jag ville prata med min mamma ändå ringde jag upp henne och döm om min förvåning när hon sade att hon var på väg till oss. Världens sammanträffande! Nejdå, sade mamma, Simon ringde till Börjes mobil och sade åt oss att komma. Jag hajjade ingenting! Det tog en lång stund innan min hjärna kunde bekripa att ungen inte alls lekt utan att han faktiskt hade lyckats ringa morfars mobil (med återuppringningsknappen jag inte ens visste fanns och han hade lagt på luren ordentligt efteråt) och dessutom lyckats förmedla att han ville att de skulle komma. Han hade ringt upp och pratat lite med både morfar och mormor och hade sagt "Kom hit!". När mamma ville prata med mig svarade han bara "Nej, kom hit!". Så då gjorde de det, och lite soppa kunde vi bjuda på som sen middag när de väl kom. Mamma konstaterade att alla hennes barnbarn är fantastiska och alla har olika talanger och färdigheter, men att det här var första gången en som nyss fyllt två ringt upp och bjudit över henne på middag - helt på eget initiativ.

Nästa inlägg

06-07-23

Sova? Ja, det borde man ju nu när man har chansen, men jag sitter uppe ett tag till och skriver lite i dagboken istället. Jag är inspirerad efter att ha surfat runt och läst en massa främmande människors bloggar. "Blogg" - förra gången jag skrev något här i min dagbok hade jag inte ens hört det ordet, om det ens var uppfunnet då. Jag skulle nog inte bli någon bra bloggare, tror att standarden för sådant där är att man skriver oftare än en gång om året...

Livet handlar mycket om sömn just nu, som i "Hur ska jag kunna sova när jag oroar mig så mycket för husbygget?", "Hur ska jag kunna sova när Simon har sina fötter i mitt ansikte?", "Varför måste Alexander vakna klockan sex när jag vill SOVA?" - jag tror ni börjar ana ett tema. Jag sover för lite, på tok för lite. Och en trött Ida är en sur och grinig Ida vilket är jättetråkigt. Jag gillar mig själv bättre när jag är en glad och sprallig Ida. Men jag har bestämt mig för att allt ska bli bättre när jag börjar jobba igen i september, det kommer att vara rena semestern jämfört med att vara mammaledig. Eftersom den som jobbar slipper "nattpasset" (sådan är regeln) får jag förhoppningsvis sova mer då. Och resvägen som jag ofta suckat över ser jag fram emot - tre timmar för mig själv varje dag! Fantastiskt! Jag kommer kunna läsa böcker och plugga körteori och bara sitta själv och tänka och göra precis vad jag vill. Tänk vad två ungar kan få en att se fram emot lite egen tid!

Alexander förresten, han har nog inte nämnts tidigare i den här dagboken, av naturliga skäl. Alexander kom till jorden ett och ett halvt år efter att storebror anlänt. Det är en cool kille som ser ut som en liten gubbe. Han beundrar sin storebror och får massor av kärlek tillbaka. Simon är mycket nöjd med att ha en lillebror och ibland är de två så bedårande tillsammans att man inte vet var man ska ta vägen. Som när de strålar mot varandra på morgonen och Simon gosar in sig brevid sin lilla bror och säger "älskar dig Sander" med sin allra vänaste röst. Det är klart - det finns andra tillfällen när de inte är fullt lika näpna tillsammans, men ingen av dem har fått några bestående skador än så länge trots storebrors stundtals hårdhänta lekar. Inte heller jag har strypt, dräpt eller ställt ut dem i skogen även om jag morrat om det mellan tänderna ibland när jag torkat yoghurt ur håret.

Simon fyller två om några dagar och när Fredrik går på pappaledighet ska han skolas in på dagis. Han snackar mycket och det mesta han säger är bekripligt, även om det kommer långa nonsensharanger också mellan varven. Till exempel har jag inga som helst problem med att förstå: "Ujujuj! Hände? Tokigt!" - en fras jag till min enorma glädje ofta hör när han är ensam i ett annat rum. Han består av en tredjedel gos och kärlek, en tredjedel bus och djävulskap och en tredjedel nyfikenhet och upptäckarglädje. Han är precis som lillebror en karl ut i fingerspetsarna, härom dagen gavs det uttryck för det ute på kolonin när han gick utan blöja och behövde kissa. Som den man han är kunde han ju inte bara pinka var som helst utan han tog genast sikte på en fluga och sköt prick. Min enda invändning mot det hela var den detaljen att flugan satt i hans egen sko...

Vi håller på och bygger hus. Eller tja, vi har betalat några andra för att göra det åt oss. Fredrik har knåpat ihop en hemsida om bygget, http://villa.wellner.se. Det där med bygget är hans dröm, allra helst hade han velat bygga det själv från lösvirke, men som tur är släppte han den idén och nu kör vi på nyckelfärdigt kataloghus. Men det är ju ändå hundra tusen saker att ta ställning till och fixa, allt som har med den blivande trädgården att göra t ex, tapeter eller målat eller både och, vilket kakel ska vi ha, hur ska vi bygga carporten, och så vidare. Jag hade aldrig gett mig på ett sådant här projekt, det är för jobbigt och för dyrt för min smak, men har man nu valt en karl med husdrömmar får man väl stå sitt kast... Min uppgift i det hela är att se till att budgeten går ihop - en fantastiskt kul uppgift när man lever med en kombinerad finsmakare/drömmare/budgetoptimist. Hör jag "Det blir lite dyrare, men det är det värt tycker jag" en gång till så skriker jag! Inflyttning blir i december, så ni får väl vänta och se. Om jag gör något dagboksinlägg efter det har jag överlevt pärsen utan att trilla av pinn av akut blödande magsår.

Nu låter det ju som att jag är lite negativ: sover inte och stressar över husbygget och busiga ungar. Men egentligen har jag det ruskigt bra och såväl mannen som barnen är helt underbara - när de inte driver mig till vansinne förstås. ;-) Stina, min älsta syster, har börjat pärla i stor skala och jag hakar på, om än i lite mindre omfattning. Vi lägger ut några av de smycken vi knåpar ihop på http://smycken.wellner.se. Stina har faktiskt lyckats sälja ett av sina halsband till en tjej som sett det på hemsidan, annars säljer vi mest när Stina tar med sig grejerna till jobbet och visar upp dem där. Hemsidan är mer på kul, enligt statistiken för sidan är det bara jag, Stina och hennes jobbarkompisar på KPA som besöker den ändå. Och någon på Statoil inte att förglömma, jag och Stina är rysligt nyfikna på vem det är. Vår hemliga beundrare liksom. :-D

Dags att runda av för den här gången, min Corona kallar och jag kan inte hålla i flaskan när jag skriver. Efter att ha varit gravid och ammat i en evighet njuter jag nu i fulla drag av fördelen med att Alexander helt gått över till flaska - då kan mamma Ida också ta till flaskan efter en lång, varm dag! ;-)

Nästa inlägg

05-02-28

Idag har jag och Simpan haft en jätteskön dag på kolonin. Det har varit strålande sol och massor av snö, så Simon har fått åka pulka för första gången. Att släpa runt en vagn var liksom inte ett alternativ med tanke på snömassorna - mamma och pappa höll knappt på att få loss bilen när de gjorde ett försök med den. Vi käkade kokt korv och hembakta kakor och drack varm choklad och Simon fick sova på en filt i snön. Helt enkelt så där idylliskt som man vill att det ska vara soliga vinterdagar. Jag provade även på att beskära Karins äppelträd och jag tror inte att jag tillfogade det några allvarligare skador. Det enda som fick bestående men var Maltes vante när han skulle känna på vedspisen för att se om den var varm. Det var den.

Fredrik ska natta Simon så jag håller mig undan, han blir så mammig annars. Och det måste jag säga, även om min man och jag är lika i mångt och mycket har vi lite olika idéer om hur man leker med en bebis. Inte så att hans sätt är fel (det funkar ju, en nöjd baby är en nöjd baby), men jag skulle liksom inte ha kommit på att prova att vända ungen upp och ner, hålla i fötterna och skaka när han var fyra månader (för er som blir oroliga nu - Simon skrattade så han kiknade). Och den i min familj så kända ställa-bebin-i-ett-hörn-incidenten tänker jag inte ens gå in på. I kväll kom det mycket förnöjda ljud från Simon, då hade helfigurspegeln tagits ner från väggen och placerats mitt i dubbelsängen och på den satt en toknöjd Simon och försökte pussa den snygga bebisen han såg framför sina tår... Helt bedårande. Dock var det där med att sitta som en fällkniv efter 3 dl välling inte någon bra idé <mamma-vet-bäst>vilket jag förvarnade om</mamma-vet-bäst>. Jaja, det var Fredrik som fick torka också.

Igår var vi hos Sara och Patrik och gick en promenad och fikade, det var supertrevligt. På vägen dit käkade vi mat på en grillbar i Sickla och där hörde jag en skön konversation mellan en 3-åring och dennas ömma moder som inhandlat det tösabiten beställt - en korv med bröd.
-Vad är det?
-Korv, du ville ju ha det.
-Bajs!
-Nej, korv. Varmkorv.
-Bajskorv!!!
-Nej, tyst nu, det är en varmkorv.
-BAJSKORV, BAJSKORV, BAJSKORV!!! Baaaaaaaaaajskorv!
... osv
Det är skönt att veta att man har många fina stunder med sitt barn att se fram emot.

Nästa inlägg

05-01-19

Sitter här i midnattstimman och knappar och väntar på att Simon ska göra sin väna stämma hörd för att meddela att han inte tänker somna om med mindre än en tutte i munnen, sin vana trogen. Vi har försökt lära den lille att somna själv för att i och med det få honom att kunna somna om själv när han vaknar på natten, låter bra va? Det verkar fantastiskt enkelt när man läser broschyren, men tyvärr har inte Simon läst den… Tja, barn och sömn, det är liksom det det kretsar runt just nu. Det här, att jag sitter uppe och leker med datorn medan Fredrik sover, det är något mycket ovanligt numer – det brukar vara precis tvärt om.

Senaste dagarna har handlat mycket om barnmat, håller på att lära Simon äta. Så idag har jag kokat grönsaker och gjort puréer i regnbågens alla färger (tja, kanske inte blått, men ändå). Av reflex har jag ibland stoppat in skeden i min mun när jag slabbat upp portionerna, och jag kan ju konstatera att maken till ohygglig sörja skulle då aldrig komma över mina läppar frivilligt! Min inställning till grönsaker har inte förändrat sig nämnvärt bara för att jag blivit en mogen och ansvarstagande mor. Än så länge går det nog att lura den lille att det är gott, det blir värre när han blir större och ska vara ett gott exempel. Att barn gör som man gör och inte som man säger är himlans jobbigt, vill inte ens tänka på det där konceptet med lördagsgodis! *suck*

Det är bara drygt tre månader kvar på min föräldraledighet och jag sörjer lite redan nu. Det har varit fantastiskt kul att vara hemma med lillmonstret. Jag har hört många som är mammalediga som har så tråkigt om dagarna och inte vet vad de ska göra för att få tiden att gå. Inget sådant har drabbat mig, jag har snarare problem att hinna med allt jag vill göra. Anledningen är förstås att jag har så många att leka med om dagarna, med Anna, Cilla och Åsa som också är föräldralediga och pensionerade föräldrar och två sjukskrivna systrar – strålande tider för en som vill ha sällskap! Jag och Simon har inte varit ensamma hemma en enda dag sedan han kom. Och snart börjar alla bebisaktiviteter igen för terminen, babysång och rim och ramsor. Förra terminen provade vi på babymassage, nu är det babysim som gäller. Och en grej ska jag göra som inte börjar med ”baby”, jag och mamma ska gå på afrikansk dans. Första passet är imorgon, jag hoppas att det ska bli så kul som jag tänker mig. Kul för de andra på kursen om inte annat - hur jag ser ut i tights och höftskynke, det bjuder jag på!

Jag kan inte påstå att jag längtar till jobbet, men det börjar ändå kännas helt ok att gå tillbaka dit. Och de goda idéerna för verksamheten låter inte vänta på sig, jag och Fredrik pratar ju en del om jobbet på kvällarna eftersom vi nu arbetar på samma arbetsplats. Sist vi satt och spånade kom vi på ett revolutionerande system för att främja kommunikationen i huset, typ rörpost, fast med illrar. Väldigt praktiskt. Ju mer vi funderade på saken kom vi fram till att det mesta går att lösa och ersätta med illrar. Till exempel ärendehanteringssystemet. I stället för att ha ärenden i en databas kan man skriva på en utplattad iller. Då skulle man slippa en massa ärenden som blir liggande och drar ut på tiden, för vem vill ha en veckogammal illaluktande platt iller på sitt skrivbord? Om någon från jobbet läser det här – jag bjuder på den här briljanta idén, ni kan ju ta upp den på nästa enhetsmöte.

Nästa inlägg

04-08-16

Lilla Fi poppade ut 29 juli och visade sig vara en Simon. Lite bilder finns på Simons sida.

Nästa inlägg

04-07-21

Idag är det torsdag. På söndag - det har i alla fall barnmorskan sagt - kommer Lilla Fi. Undrar bara om någon informerat Lilla Fi om den saken, det känns som att ungen trivs otroligt bra där inne, så jag är inte alls säker på att h*n känner för att komma ut då. Cilla och Mickes Sebastian lät vänta på sig över en vecka (välkommen ut Sebastian!), och likaså Anna och Urbans lilla Maja (välkommen du med!). Så vi får väl se när Fi känner för att göra entré.

Vore rätt bra om h*n väntar ett tag i och för sig, för jag garvar lite när jag läser förra inlägget, "Lägenheten är fräsch och fin så det är inte mycket renovering som behövs"... Vad kan jag säga? Hallen är nästan klar - bryta upp golv blev i själva verket bryta upp golv, lägga nytt golv, luta och olja golv, riva tapeter, spackla och tapetsera nytt och måla, bygga en ny garderob, måla och sätta in nya lister vid golv och tak, dra ny el och nätverk, bygga in fula rör, osv. Sedan var det vardagsrummets tur, eftersom vi råkade göra hål i vävtaket blev det riva tak, renovera det gamla, sätta upp ny stuckatur, spackla och måla väggar och tak - där befinner vi oss just nu. Och lite mitt i alltihop lite småfix i badrummet, riva ut duschkabinen, sätta in badkar, dra vatten till tvättmaskin, sätta in nya skåp och bänkskiva. Tja, vi har haft att göra kan man säga, och helt klart är det inte än. Lär det aldrig bli misstänker jag skarpt, vi kommer på nya småprojekt hela tiden.

Imorgon blir min sista dag på jobbet innan mammaledigheten. Jag har trivts som fisken i vattnet, men det är klart - helt fel ska det inte bli att vara hemma med en liten skrutt heller. Jag ser det som ett gott omen att Café Tratten, Södertäljes bästa fik, ligger mitt emellan min och Annas lägenhet. :-) Kanske kommer även mammaledigheten göra att jag skriver i dagboken lite oftare än jag brukar, vem vet? Nu får det i alla fall vara nog för den här gången.

Nästa inlägg

04-01-14

Japp. Nu är det officiellt. Gravid-hormonerna har ätit upp mitt goda omdöme som nu är blott ett minne. Klicka på bilden på Lilla Fi i förra dagboksinlägget får du se. Animerade gif:ar... *suck* Förlåt! Jag kunde inte stå emot! Snart kommer väl ljusrosa text och teddybjörnsmönstrade bakgrunder framstå som en förträfflig designidé för hemsidan... Men någon av er kan väl lova att ni sliter datorn ifrån mig den dagen jag börjar skriva på bebisspråk och stolt annonserar nyheter som "idag har vi bajsat grönt för första gången"?!

Nästa inlägg

04-01-13

Dags för det årliga inlägget. :)

Läste just vad jag skrev så här dags förra året och lite har ju ändrat sig. Jag jobbar fortfarande på DSV med Catrine, men det projektet tar slut den sista den här månaden. Sedan blir det farväl till Kista, jag ska börja på IT och media inne på SU istället. Jag jobbade där på halvtid i somras och nu ska jag börja på kundtjänsten med ärendebevakning och support. Jag var på första mötet idag och det känns jättebra att börja där, nu känner jag ju redan de flesta sedan i somras också. Det känns jäkligt skönt att ha ett jobb, det är ju fortfarande rätt mörkt på arbetsfronten för oss systemvetare. Dessutom har jag, lite sent påtänkt kanske, kommit på att jag nog inte vill hålla på så mycket med just systemering. Under projektet på DSV har vi sysslat med lite allt möjligt, både lite pillande med FirstClass-servern och administration och mycket kontakt med användare i form av support och utbildningar och sådant. Jag gillar det där, att göra lite av varje!

Jag och Fredrik övningskör fortfarande, men det blir inte så ofta. Han tycker att jag kör bra, jag känner mig som en nybörjare fortfarande. Snart dags för Gillinge tycker Fredrik och det kanske är en god idé, jag höll på att få hjärtat i halsgropen när jag slirade för första gången för några veckor sedan. I 70-80 knyck på väg in på motorvägen förstås... Men det gick bra. Ska nog ta någon körlektion snart så man får lite känsla för hur jag ligger till egentligen. Numer kör vi alla fall en lite tryggare bil, vi köpte en ny kärra i somras inför bilsemestern på västkusten. En Toyota Corolla från -01, grön och fin. Jag gillar vår bil. Och så heter den SOL på nummerplåten, bra namn när man köper den till semestern (som för övrigt var underbar: Strömstad där vi träffade P, Smögen där det ösregnade och vi bodde på vandrarhem, Lysekil med akvariet, Marstrand där campingen låg lååångt utanför, Skara med sommarland som var roligare när man var barn, Västervik med värsta lyxcampingen med bassäng och rutchkana, Visby med sin medeltidsvecka, alltihop på två veckor).

Jag ska inte bara byta jobb i februari, vi ska flytta också. Vi har köpt en lägenhet i Södertälje, en jättemysig 3:a på 91 kvadrat i ett hundra år gammalt hus mitt nere på stan. Västra Kanalgatan. Ser inte fram emot pendeln igen, men annars ska det bli kul att flytta tillbaka till S-tälje. Jag har ju nästan hela familjen där, och i juni flyttar Anna och Urban också dit så då är vi samlade hela gänget. Lägenheten är fräsch och fin så det är inte mycket renovering som behövs. Vi ska dock göra om hallen, bryta upp golvet och tapetsera och måla om. Förhoppningsvis finns det ett fint trägolv under, men det visar sig ju. Bara två veckor kvar tills vi får tillträde, det börjar pirra lite!

Och så den största förändringen, vi har en ny liten Wellner på gång. Fröet som går under benämningen Lilla Fi är 12 veckor och en ganska bråkig sort som biter sin mamma i magen nu och då. Första fotot fick vi i förra veckan hos läkaren. Jag var lite nojjig för hur Fi mådde så vi fick en remiss till gynakuten där de kikade in med ultraljud. Bebisen var inte alls samarbetsvillig vad gällde att visa ryggraden så läkaren kunde mäta, h*n ville mycket hellre göra kullerbyttor och vifta med armarna. Det gick livat till där inne. Men till slut funkade visst mätningen 3,7 cm och 11 veckor gammal konstaterade läkaren. Vad som är vad på bilden kunde inte ens läkaren avgöra, men vi såg ett litet hjärta som flimrade. Fredrik och jag var rörande överens om att det helt klart är ett mycket begåvat och vackert barn! ;)

Åsa och Mattias fick en liten Martin i slutet av oktober. Och för att han inte ska sakna lekkamrater drar vi nu vårt strå till stacken. Anna och Urban vill inte vara sämre de, så de har också en bulle i ugnen - och leveranstiden beräknad 4-5 veckor före vår till på köpet! Och bara för att vara sådana så slog Cilla och Micke till och satte en liten på jäsning som blir klar ungefär samtidigt som Annas, det är ingen hejd på barnaalstrandet! Oj vad det ska fikas under mammaledigheten! :)

Nästa inlägg

03-02-17

Nytt år nu igen. Tänk vad fort tiden går! Så fort att det snart (om en vecka) är dags för mitt uppsatsseminarium. Efter det är jag klar med hela utbildningen. Eller nja, vi lär ju få en fet rest på uppsatsen men efter det.... då är jag färdig. Inga omtentor. Ingenting. Känns nästan konstigt. Men omställningen är ju inte alltför stor eftersom jag och Catrine sedan i september flyttat upp två våningar i kåken till plan 6 och de DSV-anställdas skara. Projektanställning på halvtid. Så vi kan hålla oss kvar här åtminstone året ut som någon slags övervintrade studenter som vägrar släppa greppet.

Coola bilen som jag skrev om förra gången blev det ingenting med. Han som hade den ruttnade väl på att Fredrik aldrig fick tummen ur och hämtade den, för när vi gick förbi hans tomt för ett tag sedan var bilen borta - släpad till skroten antagligen. Dumt! Vår andra lilla röda konservburk däremot, den puttrar på. Kall och trång och helt livsfarlig är den, men den går! Och jag har börjat övningsköra med Fredrik. Det vill säga vi har kört tre gånger. Just nu håller jag på och samlar mod igen inför nästa gång eftersom jag hade lite mer närkontakt med en taxi än jag önskat förra gången jag körde. Dessutom har övningskörningsskylten trillat av, så vi måste skaffa en ny. Och det kan man skjuta på rent fantastiskt länge när man egentligen inte är så sugen på att köra! Det funkar så bra med en egen chaufför i familjen istället.

Snart är det dags för KM att dra till Mallis igen! Ser fram emot resan, det är ju fjärde året jag är med. Börjar bli veteran. Vet dock inte vad jag ska ha på mig. I Sumpan fanns det förut en perfekt second hand-butik som hade massa tokbilliga jättestiliga kreationer som passar perfekt, byxkjolar, tropikmönstrade tvådelade dressar, storblommiga knälånga aftonklänningar med axelvaddar och annat vackert. Men nu har butiken slagit igen för att ge plats för ett internetkafé. Ack, kan inget hindra utvecklingen?! Nåja, i värsta fall får jag väl ta förra årets kreation, den var ganska tjusig den med. Nej, nu skiter jag i det här, för nu ska jag gå och fika med Cilla.

Nästa inlägg

02-08-04

Sitter här hemma med min make och vi "gör saker tillsammans", dvs vi sitter vid varsin dator i sovrummet och surfar/kodar/lajjar. Kanske inte vad man vanligtvis brukar kalla quality time, men vad fan - vi är ju datanördar båda två. Ikväll är det faktiskt lite extra trivsamt eftersom Fredrik har blandat brutala vitryssar och andra suspekta drinkar åt mig hela kvällen så jag är alldeles osedvanligt spirituell. Vår webbsida om bröllopet är mer eller mindre klar, har du inte sett den än och är nyfiken kan du ju kika här.

Idag har vi meckat med den ena av våra två bilar. Vi blev ju med bil i våras. Först fick vi en bil av en snubbe som Fredrik känner via jobbet, en gammal merca som är tio år äldre än mig. Skitcool bil, men vi har inte hämtat den än, än mindre rustat upp den så att det går att köra. Strax efter fick vi även Fredriks gamla bil, en liten röd Peugeot. Han hade bytt bort den mot en skruttig volvo för länge sedan, men nu fick vi tillbaka den helt gratis! :) Så nu har vi faktiskt två bilar, och den lilla röda är så gott som körklar, går den genom besiktningen har vi en helt egen fungerande bil! Saknas bara villa och vovve så är det klart sedan... Den lilla röda bilen luktar lite suspekt. Tydligen brukade Fredrik ha Wunderbaums i den i tjogtal förr om åren, och hans polare gjorde sitt bästa för att bättra på väldoften genom att gömma doftgranar på de mest fantastiska ställen i bilen. Tio år senare känner man fortfarande den plastigt parfymerade "doften" när man öppnar bildörrarna. Tur att jag blev av med astman i tonåren...

Satan i gatan! Fredrik börjar bli fuller! Han sitter och sjunger "om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig" och smårapar och gapar "mer sprit!". Tänk så mycket fest det kan bli bara sådär en lördagkväll! Vi var så mesiga igår när Heldum fyllde år, åkte hem tidigt, så det är inte mer än rätt att vi tar igen det idag. Nej, bli inte orolig nu, det är rätt sällan vi sitter hemma själva och krökar till. Tror nästan inte det hänt förut. I vanliga fall är vi så dygdiga så. Idag när vi var hemma och Fredriks föräldrar fick jag till och med höra att han ville bli präst ett tag när han var liten. Men det gick över. Sedan ville han bli biolog. Nog tog han några poäng i det ämnet, men det blev väl så inte mycket mer. Numer yttrar det sig mest i sådana situationer som när jag ylar "Kolla spindeln!" (det är kvinnospråk för "Yuck, äcklig äcklig spindel i min närhet, döda den, döda den - fort!") och han förtjust utbrister "Ja, kolla spindeln, va fin!". Det kan ju inte vara normalt!

Vi har besökt porrmässan för första gången! Eller förlåt mig, "erotikmässan" ska det väl heta, men jag anser nog att det var betydligt mer porr än erotik. Inte fasen blev jag något sugen inte när man gick omkring där mellan svensson-paren som kände sig frivola och stirrade på giganto-gele-dildos och partyfår. Jag, V och Fredrik skulle gå dit, men vi fick sällis av Vesa, en lirare V träffade på Gröne Jägaren när vi laddade upp inför mässbesöket. En trevlig gosse, även om jag inte vet hur mycket jag tror på hans ursäkt för inköpet av partygrisen i upplåsbar plast med hål i röven "Den är till min chef"... Ja, just det... V och jag inhandlade i alla fall raffiga små underplagg, det var mycket fniss i provhytten när alla hyskor, hakar och snören skulle på plats, men fan vad läckra vi blev. Tycker vi i alla fall! :)

Nästa inlägg

02-06-17

Tjoho, tjohej, nu är vi gifta och jag är numer unga fru Ida Wellner. Och det är allt jag tänker säga om den saken just nu, för nu packar vi väskorna och piper iväg till Zakynthos. Tack alla underbara människor för den presenten!

Nästa inlägg

02-05-13

Wow - nästan ett år sedan förra inlägget! Det måste firas, med ett nytt inlägg kanske... Underligt det där, hur kul det är att göra webbsidor och hur inte ens i närheten av lika kul det är att hålla dem à jour. Nåja, min dagbok och jag skriver när jag vill, så det så! :)

Det har ju hänt en del sedan sist, jag har flyttat ihop med Fredrik i en tvåa med en härlig uteplats på Ekerö. Vuxenpoängen ramlar in på hög när vi rycker ogräs och diskuterar gödsel. Ett par bilar har vi lyckats skaffa också (även om ingen av dem är i körbart skick än) för att vuxna till oss ännu mer, det är väl inte långt till dess vi börjar pensionsspara... Och ultimata vuxenskrällen blir väl om ungefär en månad, 15 juni, då ska vi lova att älska varandra i nöd och lust, bara en sådan sak... uj, uj, uj, villa och volvo nästa. Fast för sådant behövs nog pengar och pengar kommer från jobb och jobb får man när man är klar i skolan och klar i skolan är ingen av oss än.

Jag är lite fascinerad av hur min gästbok lever sitt eget liv med det ena inlägget om Herrey's efter det andra. Antagligen pga att jag i min skrytavdelning skriver om att jag har bröderna Herrey's pappas autograf. För er som inte greppat det än - det är visserligen helt sant, men en sådan dyrgrip är ungefär lika ball som stentvättade jeans, det vill säga nådde sin statustopp när jag var elva. Dessutom en autograf av deras pappa, det är ju som snåljeans från Obs! i så fall... Men det är ju alltid kul med folk som vägrar släppa greppet om forna glansdagar, och visst har även jag hörts utbrista "Det var bättre förr!" även en, två och femton gånger. Fast det kanske inte gäller min egen musiksmak.

Nästa inlägg

01-05-29

Då har man en ny fin mailadress och tillhörande URL. www.ida.bohman.as har jag knipt. Vet inte riktigt varför, men jag tycker att det har en lite negativ klang... Nåja, det är lätt att komma ihåg i alla fall. Och så kan man ju maila mig på ida@bohman.as, eller ännu mer skojseliskojsigt id@bohman.as. Ska bara se om jag lyckas få dit ngt script som tar bort den fula reklamtaggen högst upp på sidan också, men det är en senare fråga.
Jag blev riktigt upplivad av det första porrinlägget i min gästbok, såpass att jag inte hade hjärta att ta bort det. Som vanligt är det väl inte flickan på bilden som har skrivit brevet, men jag hoppas ändå att vem det än är kan bli hjälpt av mina små tips! :)
Allra nyligen har vi varit i Umeå och kämpat för DISK:s ära i Brännbollsyran. Det gick som väntat - skitdåligt. Resultatet mot Systemvetarnas vinnarlag "La familia de Corleone" blev sjuttinånting mot nio, ni kan ju gissa vem som tog vilken poäng... Men vi var ju inte direkt där för att sporta. "Spontan"-festen (kallar det inte spontant när man hyrt in Securitas-vakter...) på Fysikgränd var lysande, och jag bytte såväl massa märken som en bit av en ärm. Blir jobbigt att sy, men det får det vara värt. Kammade hem en del märken med Razor och "ond saft" på, de passar nog som handen i handsken på min stiliga overall. Vilket påminner mig om att jag ska gå och hänga upp den så att den inte gör som Johans ovve och möglar. Även om det var effektfullt med ett mjukt, vitt, spindelnätsliknande täcke över hela den svarta overallen var lukten inte något jag känner mig direkt sugen på. Sedan är det vidare till CAlle för styrlsemöte och tillhörande mys.

Nästa inlägg

01-03-27

Hyrde videofilm igår, "The Crow". Klassiker enligt Fredrik, jag hade inte sett den tidigare. Jag visste bara att skådisen dog när de spelade in den, trist nog för honom blev han skjuten när en av "fejk"-pangarna var skarpladdad. Extremt klantigt, om du frågar mig. Hur som helst, eftersom vi behövde lämna tillbaka filmen i morse kunde vi inte åka bussen till tåget utan fick promenera, och eftersom det var alldeles för soligt och fint för att gå fort missade vi naturligtvis tåget med några sekunder. Så då fördrev vi 15 minuters väntan med en liten promenad vid Maren (vid Södertälje kanal för de oinvigda) och fick se ett rörande vackert litet naturens skådespel. En flock brödankor simmade runt i godan ro, men helt plötsligt blev det ett jäkla liv på dem. En av änderna (kvinnlig sådan) var tydligen skitsexig, för inte mindre än sex stycken av hennes manliga artfränder bestämde sig för att det var dags för lite "koschikoschi" som Emlyn skulle ha uttryckt det. Jag visste inte mycket om brödankors uppvakningsteknik innan - jag trodde t.o.m. att de var monogama - men nu vet jag desto mer och jag hoppas att inte herrarna av vårt släkte tar efter. Så många av dem som kom åt, sisådär 2-4 stycken, bet Fröken anka i nacken, medan den lyckliga Herr anka som fick komma till resolut ställde sig på ryggen på henne så hon inte kunde springa iväg. Sedan turades de om. Maken till uselt förspel har jag, tack och lov, aldrig varit med om! Det hela tog slut på ett par minuter, varpå alla inblandade ruskade lite på stjärtfjädrarna och gav sig av åt spridda håll. Det är kärlek!

Nästa inlägg

01-03-26

Jag hatar att tigga pengar!!! Eller tja, att tigga ihop några tior till ett par öl till på puben går ju an, men att ragga upp 40000 är en annan sak. Särskilt som det inte ens går till öl till mig (det vore ju trevligt!) utan är spons till Vårfesten. Det gör mig inte speciellt mycket om jag slipper höra växeltelefonister, pausmusik, voicemail och faxhelveten på ett tag!
Jag är säker på att det hänt massa skoj sedan jag skrev något sist, det var ju ett tag sedan. Få se... jo, jag tog ju min 13:e poäng för terminen idag. Det är kul! :) Min Palm Pilot dog. För andra gången. Det var inte kul. Jag åkte kundvagn på internfesten. Det var kul. Jag fick pris för snyggast (?) kvinnlig klädsel (fotobevis här) på Mallisresan, det var kul! Vi blev nästan avkastade från båten på Mallisresan, det var inte kul. Ja, det har säkert hänt massa annat också, men jag kan ju inte komma ihåg allt nu när Palmen så snöpligt vandrat till de sälla jaktmarkerna.
En av de kuligaste enskilda incidenterna hände faktiskt på vår marskalksmiddag, efter en skitroligt middag, där jag och Catrine gjorde premiär som toastmasters tillsammans i egenskap av klubbmästare. Traditionsenligt fick vi häva en det ena, en det andra av de "mumsiga" presenterna de andra klubbmästerierna hade med sig. När Catrine och jag lite senare under kvällen satt i lekrummet med IT-Stefan hittade vi till vår glädje en liten flaska Jäger och en liten flaska Norrlands Akvavit i overallerna. Dessa skulle naturligtvis hävas på studs, och Catrine stjälpte i sig Jägern och jag Akvaviten. Det tog lite tid eftersom det är så smala öppningar på miniflaskorna och när jag hävt halva min flaska räckte jag över den till Stefan så att han skulle få smaka lite. Spriten var hur äcklig som helst och jag kände mig allmänt kräkfärdig när den glade herr Stefan plötsligt sög tag i mig och gav mig en rejäl kyss på munnen. Trodde jag. I själva verket var det inte alls något närmande, utan ett överlämnande av Norrlands Akvavit med hjälp av mun mot mun-metoden... Jag, som redan hade spritsmak ända upp i halsen, kunde inte för mitt liv förmå mig att svälja skiten, utan grabbade i panik tag i ett vattenglas som stog på bordet och spottade ut spriten i det. Catrine hade hela tiden kämpat med sin Jäger, med huvudet lutat bakåt i korrekt hävar-position, och hade ingen aning om vad som hänt. Så på jakt efter något att skölja ner Jägern med sträckte hon sig efter vattenglaset... Den minen när hon tog några rejäla klunkar var obetalbar! :D Liksom Stefans min när jag berättade den lilla historien för honom ett par dagar senare - han hade nämligen en lucka stor som, ja, hela Norrland...

Nästa inlägg

01-01-05

När jag vaknade imorse kände jag en viss ångest över att ännu inte ha påbörjat min inlämningsuppgift. En analysuppgift värd 5 poäng som ska vara inne på tisdag. Dvs om tre arbetsdagar (idag och tisdag inräknat)... Men jag tröstade mig med att "jag har ju hela helgen på mig", fnissade förnöjt över hur lik jag lät Lotto-Åke, och lugnade ner mig en smula. När klockan nu är fem och jag fortfarande inte har bestämt vad jag ska analysera börjar ångesten så smått förvandlas till panik. Nu känner jag mig så deprimerad inför uppgiften att det inte är någon som helst poäng med att börja idag, man ska ju ha ett öppet sinnelag när man analyserar... Bättre att vänta tills imorgon.

Nästa inlägg

01-01-03

Så var det ett nytt år då! Eftersom jag är rätt nöjd med det förra hoppas jag att det här blir minst lika bra. Om min Palm Pilot gav lite bättre översikt skulle jag kunna rota igenom den för att göra någon lite snabb-årskrönika över 2000, men det känns jobbigt. Kan se hur mycket jag minns utan elektronisk hjälp... OK, bra saker i någorlunda kronologisk ordning:
- Porr-DISK ser dagens ljus i en trång och härlig stuga i Idre på nyårsdagen.
- Jag blir vald till Viceklubba på KM:s årsmöte. Klubbmästaröl och ära!
- DISK:s skiftesmiddag bjuder på nytt oväntat hångel som sedan utvecklas till långvarig pojkvän.
- DISK firar ett strålande 10-årsjubileum med storslagen bal i Gyllene Salen, och puben utsätts den oväntat lyckade blandningen whiskeyprovning och karaoke.
- Foo Bar blir döpt och förses senare under året med en ståndsmässig skylt.
- Jag överlever sommarlovspuben. Att jobba är ett bra botemedel mot att supa ut sig.
- Jag tar >15 poäng och får studiemedel även nästa år.
- Visby bjuder på i alla fall några solskensdagar och sporten Fastländsk attack- och kamouflagekubb uppfinns.
- Insparken blir kalasbra, såväl dagen som kvällens fest.
- Årets skörd av trasor visar sig vara av mycket gott virke med bra hångeltalanger.
- Min ömma moder bjuder mig på en tvåveckorssemester i Florida.
- KM:s årsmöte finner mig värdig titeln Klubbmästare. Hjärtat sväller av stoltet!
- Jag får gå på Luciabalen och roar mig kungligt. Skriver en tenta 8.00 på morgonen därefter och klarar den.

Så har det förstås varit en del mindre fantastiska upplevelser under året:
- Det går en dumjävla kurs om UML...
- Min fot attackeras av en lömsk civilklädd och kondombeväpnad IHS:are medan jag slumrar sött.
- Kräftorna på min kräftskiva på kolonin visar sig vara skämda och orsakar vissa magbesvär dagen efter.
- Höstens bakfyllor når rekordnivåer och jag misstänker nedsatt alkoholtolerans jämfört med min ungdoms glansdagar. Det går fort utför...
- Dieselmannen slår till på Dammiddagen.
- Jag får en jättefin fickplunta i julklapp av Fredrik. Sliter upp den ur kartongen och upptäcker att det är en ingraverad golfare på framsidan...

På det hela har det ändå varit ett lysande år, och det är inte mycket jag skulle göra annorlunda om jag kunde. Mitt betyg för år 2000: ++++

Nästa inlägg

00-12-11

Hmmm... konstaterar just att mitt förra inlägg i dagboken (månadsboken? Borde skriva oftare) skrevs när jag var bakfull. För att bryta den trenden skriver jag nu dagen efter att jag var bakfull istället! :) Det var ju liksom dammiddag i lördags. 120 damer som delade på 125 flaskor vin till middagen, behöver man säga mer? Inte egentligen, men många av mina vänner har vänligt nog gjort det ändå - och snart kommer väl bilderna... Det är i sådana här lägen man ska minnas budord nummer 8 "Det du inte kommer ihåg från gårdagens fest har aldrig hänt".
Det har ju inte bara varit dammiddag, jag har hunnit med mycket sedan jag skrev senast. Var i Florida i två veckor med Fredrik och hans familj, i Naples (golfstad på västkusten). Det var hur skönt som helst, att göra just ingenting utom att shoppa och bada i poolen var precis vad jag behövde! Efter den välkomna pausen var det tillbaka till verkligheten igen, och jag rivstartade med KM:s årsmöte ett par dagar efter hemkomst, där jag blev vald till Klubbmästare. Så nu blir det ett år till av häv, "representerande" och mest av allt en jättemassa skoj! :) Tror att det blir en kanonstyrelse i år igen, så det ser jag verkligen fram emot.

Nästa inlägg

00-11-06

Huvaligen så trött jag är! Gårdagen skulle vara min första sova-ut-dag på två veckor, genomsnittssömnen har väl varit sisådär 5 timmar/natt väldigt länge nu. Tänkte att det var jättebra timing, eftersom jag skulle festa hos Birken på lördagen och då kunde sova länge och väl på söndag morgon. Och vad händer? Naturligtvis vaknar jag vid sex-snåret av att jag mår illa och mår sedan så överjävla dåligt att jag inte hinner somna om innan det är dags att springa ut i badrummet igen. Suck! Och självklart ska man straffas ytterligare när man redan mår så dåligt - sittringen och locket på toan var inte av plast utan massivt porslin. Så när jag redan hänger över toan med en huvudvärk från helvetet får jag ett par kilo rejält toalock i huvudet. Inget piggar upp som en saftig smäll i skallen på morgonkvisten! Det var faktiskt syndast om mig i hela världen igår. Fast när pojkarna hade lucköppning med mig och glatt talade om alla mina fina bravader var det nästan så att jag kunde förstå varför jag mådde som jag gjorde. Även om jag fortfarande tycker att det var ytterst orättvist, att sjukan är självförvållad är en ynklig tröst när man bara vill dö!

Nästa inlägg

00-11-01

Verkar som om djur beter sig underligt nästan jämt när jag är i närheten... När jag och Johan stog på Centralen och väntade på pendeln hade två duvor en stor show nere på spåret. Den ena lutade sig åt sidan och sträckte vingen rakt uppåt och vaggade om kring litegrann (ganska mödosamt, eftersom det nog var svårt att hålla balansen på det viset). Johans första gissning var att den skyddade sig mot regnet, men det kändes inte så troligt. Ibland bytte pippin vinge och så höll den på så flera minuter. Vi övergav även teorin om att den gjorde en hajen-imitation och blev nog mer och mer inne på tanken att det var någon slags parningsritual, särskilt som pippi nummer två ibland rusade fram och högg den lite kärleksfullt i de duniga fjädrarna under vingen. Vi fick aldrig se slutet på den spännande ritualen eftersom fåglarna tycktes lätt störda av det faktum att många ton tåg kom farande emot dem, de flög helt fegt sin kos. Kanske är även detta ett ärende för Jourhavande biolog?
Nu ska jag snart iväg och leka Ginger Rogers för sista gången den här terminen (ja, vaddå, hon dansade väl salsa?) och sedan är det dags för DISK-körens andra repetition genom tiderna. Kanske hinner vi lära oss hela Sankta Lucia den här gången? Med lite tur kan vi i alla fall en sång innan det där dags för ett framträdande...

Nästa inlägg

00-10-24

Så där! Då har man skaffat frågorna till hemtentan, ena boken ligger i väskan och den andra ska jag låna när biblan öppnar om en halvtimme. Då skriver sig väl uppgiften nästan själv? Bra, det var så jag planerat det! Det finns de som påstår att man faktiskt måste läsa böckerna också, men det kan väl aldrig vara nödvändigt?
Nu är jag fattig igen. Förstår inte varför pengarna alltid försvinner som de gör! Var tvungen att kräva in lite skulder för att ha råd att betala biblioteket för mina försenade böcker (undrar om min plan att låna alla böcker är så ekonomisk egentligen?) och köpa lunch är inte ens att tänka på. Det blir rena gourmetmaten idag, rostmackor med en korvskiva och lite ost, planerar att nuka dem ett tag i micron så det känns som riktig föda.
Nu är alla DISK-trasorna insupna (ja, alla utom en då)! :) Det var ett glatt gäng som lallade runt i korridorerna i lördags vill jag lova. Synd att parkbänken de kom dragandes med var så uppenbart stulen att vi nog skulle fått polisen på oss om vi behållit den, den var riktigt fin. De planerar visst att åka till LäS pub ikväll för att visa upp sina (pinsamt helsvarta) overaller, får se om jag gör dem sällskap. En trasmamma har ju svårt att släppa sina små... dessutom är ölen gratis. :)~

Nästa inlägg

00-10-18

Puh! Trött och svettig efter en och en halv timmes salsakurs. Men kul är det! Har precis kollat in studentlägenheterna som de byggt här i Kista. Ett ord: misär. Baracker på en leråker med sunkigt planerade ettor med kokvrå, 25 kvadrat på bottenvåning här i förorten för facila 3100 pix. Nej tack! Jag stannar nog i Södertälje ett tag till. Särskilt som det inte fanns något badkar. Det finns inget skönare än att slappa i badkaret, varför inte med en Star Trek-film på video?
Och så har man varit på sjöslag igen. Jag gick med vinst, jag hade tio märken med mig dit för att byta, och hade 20 med mig tillbaka. Ingen aning om hur det gick till! Men det var en rätt lugn och behaglig resa faktiskt, och jag var oändligt tacksam att jag inte bodde nere på partyvåningen. Hade man inte astma och klaustrofobi innan fick man det garanterat när man klev ner där. Nej, då var det betydligt mycket bättre att glassa i seasidehytt uppe på femman, med TV och massa utrymme. Att jag sedan gjorde min klassiska miss även detta år var väl bara att vänta - kanske kommer jag nästa år ihåg den där lilla detaljen: strumpa på handtaget...

Nästa inlägg

00-09-28

När jag kom hem igår och slog på lampknappen spred sig ett vackert blått ljus i taklampan. Bara någon millisekund dock, sedan blev det beckmörkt. Hallen och badrummet dog också. Vilket jag tycker är lite komiskt eftersom alla elektriska saker jag har inkopplade där förutom är taklamporna är mobilladdaren, och den satt inte i väggen just då. Däremot klarade sig sänghörnan finfint, och där har jag från enda uttag med två "jack" via grenkontakter kopplat på TV, video, radio, CD-spelare, spotlights, sänglampa, dator, skärm, skrivare och telefonsvarare. :) Elsäkerhet är min starka sida.
Jag känner mig lite nöjd med mig själv idag, jag har gjort det jag skulle på mina peddan-grupparbeten. Så då är det inte mer än rätt att jag inte gör så mycket över huvud taget idag, eller hur? Ska nog ägna mig helhjärtat åt bara kuliga saker. Tänker börja med att äta lunch nu, det är ju alltid roligt.

Nästa inlägg

00-09-22

De ekonomiska bekymren tycks ha löst sig med hjälp av generösa släktingar som gått samma kurs tidigare och lite hjälp av SU:s kursbibliotek. Så nu har jag det bara student-fattigt, inte bo-i-en-kartong-i-en-buske-fattigt.
Naturligtvis gjorde jag ett rejält felval när jag valde moment (varför inte?), men som tur är läser syrran Anna också samma kurs så vi kan slita varandras hår i förtvivlan istället för vårt eget - och det är ju mycket trevligare.
Mitt älskade KM har fått lite nytt, fräscht (hm, nåja...) blod i och med DISK-trasornas ankomst. De söta små liven gnor på i sitt anletes svett, precis som det ska vara. Det glädjer en trasmammas hjärta att se! Så nu ska jag knalla iväg på ett litet möte med dem för att lära dem allt jag kan. Och nej - det går inte ganska fort!

Nästa inlägg

00-08-31

Jaha, så har man haft sin första föreläsning på peddan. För att slippa fasansfullt ointressanta moment i slutet av hösten bestämde jag mig för att köra tre stycken nu istället för två och ta det lite lugnare längre fram. Det verkade ju bra när jag kom på det men idag slog det mig - kursböcker för tre kurser... det blir 9 stycken! Det kommer sluta med att jag stjäl pantglas från kafét för att ha råd! Nästa bekymmer, att faktiskt läsa så många böcker, orkar jag inte ens tänka på.
Hur som helst kändes det helt rätt att traska in på föreläsningen idag, ämnet är "Socialisation och könsroller", iförd kort kjol, med omsorgsfullt målade chockrosa naglar och ett ultrafjolligt linne som tuttarna verkar göra sitt bästa för att försöka rymma ifrån. Vaddå, det var ju min jobba-i-kafét-utstyrsel (det är varmt i kafét)! Sedan kan alla andra sitta där som insnöade höstmurriga koftmonster, jag vägrar att klä mig förnuftigt än på ett tag, det är ju augusti för sjutton!

Nästa inlägg

00-08-10

Hu! Var här i skolan okristligt tidigt, halv åtta (tack vare min morgonpigga karl) bara för att upptäcka att nätverket var nere så att jag inte ens kunde kolla mail. Frälsningen kom i en mjuk, svart (tja, grådaskigt), generöst tilltagen skepnad: min älskade lekrumssoffa! Lika inbjudande som alltid skänkte den mig två och en halv timmes extra sömn innan jag bestämde mig för att det var morgon och inte natt längre. När kafépriser och datorerna i salarna byts ut känns det tryggt att en del av grundpelarna här i skolan förblir desamma.
Nu är jag i alla fall inskriven på Pedagogik i höst, undrar sade flundran om det kan vara kul. Hoppas det. Pga taskig schemaläggning och puckade regler får jag dock inte läsa de moment jag vill utan under nov-jan blir det till att läsa något muppmoment, har att välja mellan spännande ämnen som "Förskola och skola som pedagogiska miljöer för barn och vuxna" och "Tvärkulturella möten" som inte känns sådär otroligt relevanta för min del.

Nästa inlägg

00-08-10

*brrrr* Tidigt. För tidigt. Sov skönt så kom massa oljud. Somnade om. Mer oljud. Vaknade. Nästan. Behöver kaffe.

Nästa inlägg

00-07-31 senare

Äh! Inga detaljer fick man veta, men rätt hade jag i alla fall:
"Hej!
Det är pantersniglar ni sett. Förmodligen rörde sig det sig om att de varpå väg att para sig.
Vänligen
Lars-Åke Janzon
jourhavande biolog, nrm"    :-)

Nästa inlägg

00-07-31

Jaha, så var man tillbaks i en kvav liten datasal i stället för att vara ute i det ovanligt fina vädret. Så är det, ny vecka = ny tenta att ha ångest för. Fast det tänker jag strunta i ett tag till.
Jag badade i vår lilla sjö där hemma för första gången den här sommaren igår. Underbart! Mamma pep lite och Fredrik ännu mer om vattentemperaturen men jag tyckte det var hur härligt som helst. Det gick helt enkelt inte att låta bli, så jag skrämde såväl fiskar som eventuella åskådare och tog av mig badkläderna. Att bada i en sjö blir så mycket bättre utan!
I fredags kväll såg jag och Fredrik några jätteskumma sniglar som kröp på led, och den bakre hade den förstas svans i munnen. Såg kul ut! Jag visste inte att sniglar hade oralsex. Vi satt på trottoaren och kollade på dem i nästan 20 minuter så folk som gick förbi undrade nog vad vi höll på med. När vi kom hem försökte vi hitta info om sniglar på nätet, men det gick inget vidare. Däremot upptäckte vi att Naturhistoriaska Riksmuséet har en jourhavande biolog som man kan maila! :) Det var jättekul att se Fredrik svettas över formuleringarna, hur uttrycker man "Sniglarna gjorde något jättekonstigt, vad höll de på med?" utan att låta som en naiv femåring? Av någon anledning ville han inte skriva att den ena hade den andras svans i munnen heller. Biologer! Alltid så korrekta...!

Nästa inlägg

00-07-28

Puh! Äntligen! 2875 ord skrivna, med den fantastiska sammanfattning jag planerar att författa på pendeln hem ikväll har jag mina 3000 ord som i en liten ask. För när det står i en anvisning att man inte får räkna orden på försättsbladet (synd!) innebär väl det ändå att det är helt ok att ta med källhänvisningarna när man räknar? Tycker jag.
Typiskt att man har suttit inne vid en dator hela den första fina dagen på den här "semestern". Ska försöka lura ut Fredrik i solen innan den går ner. Nu blev jag sugen på godis, men jag har inget. Inte ens lite makaroner och sirap...

Nästa inlägg

00-07-27

Aaaaaaaah! Jag har suttit hela dan med min förbannade uppsats och den består än så länge av exakt 1622 ord och jag behöver 3-4000... 1367 av de orden var redan skrivna i utkastet när jag började idag. Det går långsamt, men det blir inte bra heller så det jämnar ju ut sig. Har ingen som helst inspiration kvar.

Nästa inlägg

00-07-26

Funderar på om det är dags att ge upp snart, jag börjar bli hungrig. Måste vara pga allt det här pluggandet... Slukade just en korvmacka som jag hittade i väskan, jag tror (hoppas) att den är från igår. Nåja, det som inte dödar, härdar en.
Det lockar varken att åka till Hässelby eller Södertälje ikväll, jag tycker att någon som läser det här kan förbarma sig över mig och ge mig en lägenhet närmare stan. Behöver inte vara någon stor eller så, bara en trivsam liten tvåa... med balkong... *vill ha*
Jag har faktiskt rätt bra med pengar den här månaden (kan ha något att göra med att jag fick lönen igår, men det låtsas jag inte om), så jag känner för att göra något skojigt. Åka bort lite kanske. Ni kan väl tipsa mig i gästboken om vart jag ska åka?!

Nästa inlägg